Israel och Ukraina stod i fokus när KG Larsson gästade Shalom i Allianskyrkan.
– Jag tänkte ta med er på en resa för att förstå det som händer i dag. Vi tar oss tillbaka till början, inleder KG Larsson. Hans föreläsning börjar i det gamla testamentet med att prata om Edens lustgård.
I Mosebok kapitel 2 vers 10-14:
En flod rinner upp i Eden och bevattnar trädgården. Sedan delar den sig i fyra armar. Den första heter Pishon, den flyter kring Havila, ett land där det finns guld. Guldet i det landet är fint, och där finns också bdelliumharts och onyxsten. Den andra floden heter Gichon, den flyter kring Kush. Den tredje floden heter Tigris, den rinner öster om Assyrien. Den fjärde floden är Eufrat.
– Det som beskrivs här är de fyra floderna som kopplas samman med Eden och dess lustgård. Hur vet vi det? På den här tiden fanns inga människor, inga författare. När svenska universitet kommenterar det gamla testamentet så säger dem: vem säger det här? ”Abraham är bara påhittad och David och Salomo likaså. Vi tror inte det har hänt”, hävdar dem. De ortodoxa judarna har förstått sig på det gamla testamentet. Jag förklarade för några av dem hur vi ser på det i Sverige, att det inte finns något som kan beskriva skapelsen. ”Men kära nån” säger dem..”Gud satte ju in någon från början…profeterna”. De hade gåvan att förkunna situationen, att vara där när det händer, men de kunde även se framåt i tiden. Mose var en profet, det är därför vi har de här kapitlen: han kunde se tillbaka, säger KG Larsson och fortsätter.
– Edens lustgård, var fanns den? Den låg vid fyra floder. Två av dem känner vi till: Tigris och Eufrat. De rinner framför allt i östra Syrien, ner mot Persiska viken. Där någonstans, vid östra Syrien, låg Edens lustgård. Då tittar vi 6 000 år tillbaka från vår tid. Vår tideräkning är efter kristi födelse, men om du tittar i Jerusalem Post är det i år år 5873. Det är efter jordens skapelse, för Gud skapade världen för 5872 år sedan. De ortodoxa judarna som gett oss bevisen är fenomenala att få till det.
Vi backar 5 000 år i tiden. Närmare bestämt till 10 kapitlet i första moseboken, där vi möts av den förste politiske härskaren i vår värld: Nimrod, sonson till Noa. ”En väldig jägare”, som det beskrivs i bibeln.
1 Mosebok kapitel 10 vers 10-14:
Hans rike omfattade från början Babel, Erek, Ackad och Kalne i Shinar. Från detta land kom han till Assyrien och byggde Nineve, Rechovot Ir, Kelach och Resen mellan Nineve och Kelach; det är den stora staden. Misrajim blev far till ludeerna, anameerna, lehaveerna, naftucheerna,
– Hans rike sträckte från Babylonien, det vi i dag kallar Irak, till Assyrien, det vi i dag kallar Syrien. För oss som är här så är Syrien och Nineve av intresse. För några år sedan anföll IS, den religiösa terrororganisationen från Saudiarabien, Syrien, de sköt människor och förstörde delar av landet. Till sist kände Putin att IS var en fara hela Syrien, så då gick ryssarna in och försökte döda IS-soldater. När Putin började bomba IS-soldater bestämde sig USA för att skicka dit deras bombplan också. Det tyckte i sin tur inte kurderna om, så då anslöt även de till det hela. En konsekvens av striderna blev att Ninive, världens äldsta kulturellt bevarade stad, förstördes av IS-soldaterna. Det var en tragedi, att världens äldsta kulturella central ödelades av en terrororganisation från Saudiarabien. Där slutar inte historien. För ett tag sedan såg jag ett dokumentärprogram om Ninive. Då visar det sig att forskare har utvecklat en helt ny typ av metalldetektorer som gör att man kan se många meter ner genom sanddynorna. Då visar det sig att begravet under sanddynerna finns den riktiga Ninive, som Nimrod en gång byggde för nästan 6 000 år sedan, bevarad. Just nu håller man på att frilägga den här staden. Vi är på historisk mark: Nimrod byggde den här staden och Herren öste sand över staden, så byggde man en kopia ovanpå. IS tror att de har ödelagt den riktiga staden, fast det var kopian….
Nu hoppar vi fram ytterligare tusen år i tiden, där vi möts av Abraham, som får en kallelse av gud.
I Moseboken kapitel 15 vers 18:
Herren slöt då detta förbund med Abram: »Åt dina ättlingar ger jag detta land, ända från Egyptens flod till den stora floden, Eufrat.
– Nu är vi tillbaka i storpolitiken igen. Egyptens flod, eller rättare sagt, Egyptens bäck, var en vattenförbindelse som gick från Ankaraviken till gränsen mellan Israel och Egypten. 1967 anfölls Israel av Syrien, Egypten och Jordanien med målet att utplåna Israel, som en del av den så kallade Palestinakonflikten. Israel lyckades pressa tillbaka länderna och konsekvensen blev att landet fick hela Sinaihalvön. En dag bestämde sig Israel för att lämna tillbaka landområdet. När
premiärministern fick frågan om varför svarade han: ”Vi lämnar tillbaka Sinaihalvön därför att vi aldrig hade fått den av Herren”. Han menade att Israel hade aldrig varit ockuperat, utan de hade försvarat sig och tagit Sinaihalvön som en del av det. Herren hade gett Israel, det judiska folket, ett enormt område. Frågan var inte bara om att behålla det innanför Israel utan även hela Syrien, hela vägen till Eufrat. Har de någon gång ägt det?
Nu hoppar vi fram ytterligare tusen år till kung David och sedermera kung Salomos dagar. De hade sitt residens i Jerusalem och deras arméer förlagda i Damaskus. 300 år senare blev Salomos son Jerobeam ny kung. Till skillnad från fadern var Jerobeam inte intresserad av guden själv utan han ville ha makten själv. Under tiden händer något i Assyrien. Folkgrupperna som bodde där hade samlats och utsett en kung. Under kungens ledning utsattes Israel, som då ingick i området Samarien, för det värsta angrepp de upplevt sedan de blev Israel.
– Tio judiska stammar tvingades bort från Israel till Syrien. Stammarna tyckte inte om det här, så de började fotvandra. En del gick norrut från Israels håll sett, en del gick västerut och hamnade i nuvarande Tyskland, Polen och Österrike. De flesta av dem hamnade i nuvarande Ukraina, en del av dem i Ryssland. Utanför Israels gräns så finns den största kolonien av judar i Ukraina, närmare bestämt 700 000.
KG Larsson jämför assyriernas erövring av Samarien och tvångsförflyttningen av 25 000 babyloniska människor till Samarien med Rysslands invasion av Ukraina.
– Den ondska som kungen av Assyrien visade har inte avtagit. Hur kan Putin sova en enda natt när han vet att han har dödat flera tusen och vet att fler ska dödas? Hur tänker de som står bakom honom? När man läser om ondska så går det upp för en att ondska är inte någonting, det är mörker…ingenting…bara ett tecken på att en lampa har slocknat. Mörker är bara ett tecken på att det inte finns ett ljus, det är samma sak med ondska: ett tecken på att det saknas godhet, barmhärtighet och ljus.
Samarien lever i dag vidare som ett område på Västbanken som judar förbjuds gå in i: staten Palestina. Den så kallade Palestinakonflikten har anor tillbaka till Abrahams tid
När FN utropade staten Israel 1948 var tanken att området skulle delas i en judisk stat och att resten skulle tillfalla arabstaterna (som en del av panarabismen som rådde under den tiden). Beslutet ledde omedelbart till krig mellan araberna i Israel (palestinierna) och judarna. Palestinierna stöddes av de omkringliggande arabstaterna, medan Israel backades upp av USA och länder i Västeuropa där många judiska släktingar fortfarande bodde. I samband med kriget drevs hundratusentals palestinier i landsflykt. De flesta fick tillbringa resten av sina liv i stora flyktingläger i gränsområdena till Israels grannländer.
– Den enda uppgift vi har om dem är att de är ättlingar till de 25 000 personer som kungen av Assyrien tvångsförflyttade dit. De här personerna har fått flyktingstatus av FN, de får inte bli medborgare någonstans i hela världen och deras barn har ärvt flyktingstatusen. Den som opponerar sig mot det här blir i princip likviderad. FN har två flyktingorgan, där den ena
organisationen har hand enbart om palestinierna.
Nyligen har Iran bekräftat att de skickar missiler och drönare för att stödja Ryssland i invasionen. Israel var till en början tydliga med att de aldrig skulle engagera sig i kriget. Men Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj, som själv är jude, har legat på Israels regering, som nu har gjort en tvärvändning i frågan.
– Den veckan som kommer nu kommer kriget i Ukraina att eskalera för Ryssland hålls med avanceerade robotdrönare och Ukraina med Iron Dome, ett israeliskt luftvärnsrobotsystem som används för att skjuta ner raketer som avfyrats. Bedlömarna säger att Israel och Iran har en ansträngd situation. Iran vill utplåna Israel och nu har man flyttat hela konflikthärden till Ukraina. Iran håller Ryssland med vapen, och Ukraina får vapen från Israel, det är en urgammal strategi: när man får problem flyttar man över de problemen till ett annat land. Det vi kan göra nu är att be för Ukraina, be för vår regering, be för de judiska församlingarna i Ukraina och be för de ortodoxa judarna. Vi har hamnat mitt i det storpolitiska spelet. Det började med kungen i Assyrien och folkflykten, sedan Palestinakonflikten och nu invasionen av Ukraina. Vi har orsaker att bedja, vänner.